viktigt i framtiden

känns ju helt knasigt att det fortfarande är plus och solen värmer mig i naken nu när jag sitter här och skriver. vem kunde tror det skulle vara så näst till halv vägs in i dec ... har lämnat barnen och jag får äntligen lite egen tid med att ta hand om hem som man knappt är hemma och den lilla tiden man är hemma hinner man inte mycket ... men jag älskar att gå till jobbet känna sig behövd och där jag får vara jag.

Jag har lite som jag måste göra som att fylla i lite papper om hur vi upplever sjukhuset med personla som vi har gott igenom en sådan resa vill dom veta vad dom kan göra bättre så nu har man chansen att säga allt man vill och ha syn punkter vilket vi har i massor.

Har även fått mail om min blogg om att få använda mina inlägg i olika skoluppgifter vilket är på sitt sätt roligt om det kan hjälpa på något sätt i framtiden.  och under tiden cassi var sjuk så var det där man kunde skriva av sig så man inte blev knäppt när man väl var inlagda. brukar i bland läsa mina inlägg och jag fattar inte hur man orkade med allt som på gick under dom åren. och sen att man överlever. Starkare tjej som cassi våran ( starka pippi) som vi kallade henne. hon pratar inte så mycket om det tycker nog det är skönt men det blir på mint i mellan åt. tänk att tvinga en då 3.5 åring att det är ett måste att ta medecin utan att förstå rikigt varför hon var tvungen . tänk att man hottade med att åka in med henne sätta knapp eller slang i näsan men då var man desperat. senaste tiden att man fått frågan om man fick mycket stöd och så men det kan jag inte rikigt hålla med om inte så mycket som vi behövde. Men allt man går igenom är som ett stort test och jag hoppas vi slipper bli prövade mera för nu vill jag leva här och nu och njuta av att vi alla är friska och vi har varandra.

Nähä göra lite nytta.

snart dax att göra sig klar för att åka till jobbet...

Fick h em om läkarträff men fick nu ändra den för känner att jag inte hinner och jag vill gärna gå på den.
så fxar en ny tid åt en.mycket stress i huvudet ljust nu med jobb och hämta och lämna. trodde inte vardagen skulle vara så här stressigt som det är . och mera stress är det från skolans håll som har krånglat sen dag ett med att wille inte fick börja i den klass han var lovad vilket har nu gjort massor av extra möten samtal med rektorn hit och dit. så nu i dag tog jag beslutet att han ska byta fritids och klass så fort det bara går, men vi vill hälst byta allt skola och fritids för vi får saker stulna och det är inte roligt att barnen inte har rätt kläder för att dom inte hänger på sin krok, jag har inte råd att handla nya kläder varje månad för andra tar mina barn´s saker.


Från det till något annat. är att julstressen kryper på mig märker mera och mera att för mycket stress blir att jag känner mig nere vilket då blir kämpigt att ta sig upp. jag är hellt slut efter några timmars jobb för det är så stressigt i kassan tex på jobbet fram och tillbaka till jobbet och hämta barn innan allt stänger. vill bara att vintern är över så jag kan må lite bättre. men i år får jag i allafall fira julen som jag vill ha den vilket jag ser fram i mot.

Visa saker kan jag tycka så här efter så många år är orättvist... och kan känna mig ledsen arg och besviken ...
Mitt fel ?? En annorlunda uppväxt. hur hade mitt liv set ut om jag hade min mamma vid liv, Hade jag skaffat barn och gift mig i tidig ålder, hade jag mått bättre. slippa känna mina demoner som kommer lite då och då .
Varför fick inte chansen till att sörja utan direkt satte sig på sadel och livet gick vidare. var det det bästa. ?


Visa saker sårar en än, saker som händer gör mig arg och undrar varför ska det vara skillnad på person till person ska inte alla behandlas lika inom familjen . som tex får ett barn en sak så är det näst till måste och ge något till alla barn. man kan inte behandla barn olika. Hatar att man blev Så kallad vuxen redan når man fyllde 18 och man levde ett helt annat liv.

Jag vet att jag älskar min man som står vid min sida efter allt som man har gott igenom och fortfarande älskar en efter 13 år tillsammans

var ju som sakt i april sen jag skrev sist men nu känns det att det måste få komma ut . jag är arg besviken ledsen ångest allt nu på en gång.....

körkortet tar knäcken på mig. jag tänker bara på det jag andras körkorts frågor till vilken nytta.

Jag har aldrig kämpat läst och skrivit så här mycket för något annat i mitt liv. och vad får man för det inge än. min energi går det till pluggande men inte fan får man det klarat . ljust nu går det ut över barnen och min man. vilket är det sista jag vill. 

Jag vill bara klara detta och  jag går in och tänker positiva tankar jag klarar detta. men till vad att få icke G.

Jag önskar att jag inte var dyslektiker så  jag var som alla andra. jag har aldrig känt mig dukigt på någe har alltid får kämpa för saker ska bli gjort. saker tar längre tid. och alla säger att jag kan bara jag vill , kanske stämmer det men det är inte lätt med tids press och inte kan göra testerna som jag vill och när. 

Det är stress som nu leder mot ångest och dep. vill bara dra täcket över huvudet. men det kan man inte .

Så det är bra att jag inte är på kursen denna vecka för jag bidrar inte till något positiv anda. 

vill bara ge upp.... ..

Hallå .

Det går några dagar i mellan eller i bland veckor innan man skriver någe här men ljust nu är det mycket , vi har ju varit sjuka mycket samt att nu ska vi försöka komma igen med allt som är hemma skolan dagis jobb och så klart mitt körkort men det sköter man ju sj , är glad att min man vågar sig utt på vägarna med en och låter en kör så pass mycket som jag får . men jag måste dok komma över mera om allt som rör detta om bil.

plugga teorin är då inte min bästa sida jag blir så arg på mig sj att jag inte klarar av att få in mera info.

Jag har skrivit att det går illa och varför man stressar med körkortet och att man ska ta teorin lungt , men jag vill itne vänta jag vill ha mitt körkort och det är nu jag har satt mitt mål och det är ändå ett mål som jag inte kan släppa, jag har då inte kämpat så här mycket med någe, när jag kämpade så här hårt var året jag skulle sluta 9 för att äns komma in på gymnasiet. önskar att jag inte var dyslektiker och måste kämpa så hårt med att förstå saker och till allt tar så mycket längre tid att förstå .  Körningen går hur bra som hälst körde motorväg i dag upp och ner farter samt då omkörning vilket gick bra så ska öva lite under påsken. och nästa vecka så ska jag få 40 min teori med Robert så ingen körning då,

Jag kanske har höga krav på mig men jag ska ha körkort och det ska vara innan sommarn börjar.
Jag vill känna vinden i håret och känna mig fri.


Jag har även fått en stor saknad efter min mamma dom senaste dagarna, saknar hennes skratt hennes doft och hennes sätt att vara mamma. Vill bara ha en stor kram.... saknaden är stor.

Har så mycket känslor som jag inte vart vart jag ska ta och göra med. Tankar som många andra inte behöver tänka på. Lev för dagen är lättare sakt än gjort ta timme för timme.



I bland funderar jag på att låsa bloggen så man skriva vad man rikigt känner och tänker på,
För man vet inte hur folk tar saker och ting så man rikigt känner.

Men men jag har min familj och det är mitt allt (Min familj)

Jag blir både arg och ledsen , mest på mig sj som suger i att plugga och att få någe att fastna där det ska fastna... jag vill ju fatta jag vill förstå. jag vill bli bättre. men att bara titta på böckerna gör mig trött. Ångesten innom mig växer med allt som ska göras.  och sj önskar jag man hade mera tid framför ratten i bilen så man blev mera van. nu hinns det inte rikigt, att öva det man har lärt sig att nötta. men så blir det inte.

Sen första gången i bilen med lärare fick man beröm vilket i sig växer så det är väll dax att lyssna att jag kan köra men är för feg jag vet varför saker och ting blir som det blir så det ett plus tycker han .
Så i morgon blir det risk 1an och sen på måndag så ska jag kunna mera regler så hur i fan ska man få egen tid, för på måndag så är det Jag som kör och ska kunna flera regler kunna växla som jag aldrig har gjort någe annart . men som sakt måste öva. Önskar jag hade flera att köra med. i bland önskar jag bara att jag kunde ta bilen och dra utan känna ångest för att Jag kan köra. men vågar inte fullt ut.

Från bil till jobb Mera ångest. Fan att känna denna klump hela tiden runt bröstet gör att det tar så mycket energi. och Ams som är i arslet på en hela tiden. och nu hoppas jag att vi håller oss friska för jag behöver jobba för att slippa någe mera från Ams eller hitta någe mera tim jobb eller deltid.

Ni som har jobb va glad över att ni har någe. jag vill mera nu än gärna kunna jobba lite. men finns det jobb utan erfarenhet eller utan bil ? Nä så får se om ams förstår att man behöver lite tid till att plugga söka jobb som dom tycker samt jobba timmar som man får och ta hand om sin familj som är nr 1 för mig.

Trött på sj livet ljust nu. hoppas det blir ljusare framöver.

Jag älskar hans envishet jag älskar hans sett att se på livet . Han ger mig styrkan när jag är svag , han ger inte upp. han jobbar när det är som jobbigaste han ger inte upp kastar inte in handduken, han åker till jobbet fast han inte vill, men ett ansvar som vuxen Bara älskar allt med honom . 
Mannen i mitt liv nu och för all framtid. 

vänner .....

Frågan om vänner på fb kanske är en konstig fråga om vänner och finns det dom som stannar i vått och tort.

Såg ett program med mannen i går och det var en som intervjuade äldre om dom har levt ett lycklig liv och om dom ville ändra på någe. och då kom en tanke från mannen. när man var liten så hade man en bästa kompis men sen då om vi väljer olika vägar i livet gör att det inte går att hålla i vännen sen då, Vi alla växer upp vi alla ändras när man blir äldre och varför kan man inte bara få vara som man var när man var yngre . men med mera ansvar så går det inte ihop.


Jag vill inte bli gammal och sen få fråga om mitt liv var som jag hade tänkt mig?...

Mitt svar är att jag är rik i kärlek till min underbara familj. men sen då allt som händer en är allt ett test och se hur mycket man klarar av.? När man var yngre hade jag många vänner tjejer som killar.


Under timmen som vi kollade på intejuven så frågade danne mig när kände du dig vuxen? 
Första som slog mig var 11 års ålder. sjukt kanske men då fick jag ta ansvar för mig och min mamma med allt som rörde sig om ett hem. känns det som jag hade ett liv som barn så är svaret Nej Har jag missat mycket är svaret Ja. kan det spegla sig på livet som man lever i dag.

Men svaret blev nog när vi sj fick barn som jag kände mig vuxen, innan ville bara sparka bakut.

Men riktiga vuxna känslan var nog när jag sj satt på ett mobbing möte som då handlar om min egen dotter och vad som mamma kan hjälpa med samt skolan kan göra för det ska bli bättre då under mötet kände jag mig både liten och stor på samma gång. underlig känsla var det.


Varför ska livet vara så jobbigt ibland. 
Ångest att inte komma ur denna cirkel... ångest som kommer och går och gnatar en i huvudet.