17 mars ett år har redan gått.

 Dagen som denna är känslosam. För exakt ett år sen så var vi och fick lilla beskedet att dom misstänkt att cassandra hade cancer. Vi fick även träffa läkarn och ingen förvarning så berättade och hela världen försvann under ens fötter. vad fan är det han sitter och säger och inte fick jag ringa till mannen heller innan. det fick man göra efter och ännu i dag är jag arg på läkarna ljust för det. att min man inte var med.
Kortet över var när vi var på akuten på kvällen på onsdag, hon var så liten och så blek. och smal.

 Så stolt mamma och pappa som har en sådan duktigt dotter och för första gången skulle ner till sovdoktorn.

Våran lilla starka pippi här får hon present av dagis och hon sitter och öppnar här är kortet taget inom 2 veckor. för 3 veckan var hon kort och tuss löss i håret.

Så i morgon är det den 17 mars och exakt ett år har då passerat och detta har varit en jobbig proses för oss alla att lära sig att ta tabletter och alla dessa mediciner som hon måste få och sen må som man gör efter alla cellgifter. Man tror fortfarande inte att det är sant. men sanningen i vit ögat så har vi klarat den värsta biten och nu snart ska vi gör över till ett annat schema. och hålla tummarna att cancerna aldrig kommer tillbaka någon sin och att hon får vara frisk.

Så tankarna snurrar och man tänker på alla som man har träffat, med samma sjukdom som cancer.
Cassandra mamma och pappa älskar dig. Puss