: Dunna mage ta bot.
Jag önskar man bara kunnde säga hokus pokus så var det bort, men så enkelt är det inte.
Hon kämpar på så gott hon kan. Hon är liten men stark. Igår var hon jätte pigg på kvällen, när det onda släpte lite. Hon blev som en ny människa. Hon blev som den prinssesa som mamma och pappa känner (våran lilla pippi). Men det höll i sig tills idag nu har hon haft ont igen. Men hon är en riktig kämpe. Jag förstår att hon är trött och sover mycket för nu har hon kämpat på mot den elaka magen i över en veckas tid. Men hon klarar allt. Det vet jag sånt känner man bara som förälder som mamma som pappa, (man ger aldrig upp).
Vi hoppas att få komma hem till våran hemmort bort från Uppsala på måndag. Men det är inte 100% säkert ännu, beror lite på hur hon mår. Men det känns som det blir så. Jag hoppas det i alla fall innerligt. Inte bara för hennes skull utan för hela våran familjs skull. Saknar er otroligt mycket. Min underbara fru och bästa mamma till våra barn. Saknar även mina små pojkar där hemma som undrar vart pappa är. Saknar er ännu mer speciellt när min lilla son ringer på telefon och säger:
pappa ja sakna dig och ja älska dig.
Vad gör man mer en och säger jag älskar dig med och saknar dig med. Förklarar att pappa måste vara på sjukhuset med din syster för hon har ont i magen och måste få medecin av doktorn så hon blir frisk.
Men jag kommer snart hem mina älskade små pojakar och älskade fru. Tar bara lite tid. Viktigast är att hon blir frisk nu i alla fall. Resten av världen får vänta.
Jag vet även att våran dotter saknar sin mamma där hemma väldigt mycket. Hon har sakt
: ja sakna mamma vill hon ska komma.
Men vi kommer snart hem.
gästbloggat skrivet av Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar